Balansen mellan vattentäthet och andningsförmåga i TPU tyg uppnås genom flera nyckelfaktorer. Dessa faktorer hjälper till att avgöra hur väl tyget kan stöta bort vatten samtidigt som det låter fuktånga strömma ut, vilket gör det lämpligt för applikationer där både skydd och komfort krävs. Huvudfaktorerna inkluderar:
Tjockare TPU-beläggning: Ett tjockare TPU-skikt ökar vattentätheten genom att ge en mer robust barriär mot vatten. Men det kan också minska andningsförmågan, eftersom ett tjockare lager gör det svårare för fuktånga (som svett) att passera igenom.
En tunnare TPU-beläggning ger bättre andningsförmåga eftersom det gör det lättare för fukt att komma ut. Vattentätningseffekten kan dock minska något, eftersom ett tunnare skikt är mindre ogenomträngligt för vatten.
TPU-tyg kan ha ett mikroporöst membran som har små porer. Dessa porer är tillräckligt små för att blockera flytande vatten men tillräckligt stora för att tillåta vattenånga att passera igenom. Storleken, densiteten och fördelningen av dessa porer är avgörande för att balansera andningsförmåga och vattentäthet.
Mindre och färre porer ger bättre vattentäthet men kan hindra andningsförmågan. Större eller fler porer förbättrar andningsförmågan men kan äventyra vattentätningen något.
TPU appliceras ofta som en beläggning eller laminat på ett bastyg som polyester eller nylon. Typen av bastyg kan påverka både andningsförmåga och vattentäthet. Ett bastyg som andas bättre ger bättre luftflöde och fukthantering, medan ett mer tätt vävt tyg förbättrar vattentätheten.
I flerlagers TPU-tyger påverkar antalet lager och varje lagers karaktär den övergripande balansen. Ett lagertyg med TPU på ena sidan och ett tyg som andas på den andra kan ge bra vattentäthet och andningsförmåga.
TPU-tyger är konstruerade för att ha selektiv permeabilitet, vilket innebär att de tillåter vattenånga att strömma ut samtidigt som de håller flytande vatten ute. Graden av denna permeabilitet beror på hur TPU tillverkas och bearbetas. Tyger med hög vattenångpermeabilitet ger bättre andningsförmåga.
TPU är hydrofob till sin natur, vilket betyder att den avvisar vatten, vilket förbättrar vattentätheten. Dess molekylära struktur kan konstrueras för att tillåta fuktånga att passera utan att låta flytande vatten tränga in.
TPU är naturligt flexibelt och elastiskt, vilket gör att tyget kan behålla sin integritet under spänning. Flexibilitet kan också förbättra andningsförmågan genom att tillåta mikrorörelser som underlättar luftflöde och frigöring av fuktångor, utan att kompromissa med vattentätheten.
TPU-tygets prestanda för att balansera vattentäthet och andningsförmåga kan bero på externa faktorer som temperatur och luftfuktighet. I varma, fuktiga miljöer är andningsförmågan mer kritisk, så tyger är designade med tunnare TPU-lager eller fler mikroporer.
Avsedd användning: Den specifika tillämpningen av TPU-tyg avgör hur tillverkare prioriterar vattentäthet kontra andningsförmåga. Till exempel kan utomhusutrustning fokusera mer på vattentäthet, medan atletisk klädsel kan kräva mer andningsförmåga.
Ytbehandlingar: Vissa TPU-tyger är behandlade med ytterligare ytbehandlingar eller beläggningar för att förbättra specifika egenskaper. Till exempel kan en DWR-finish (Durable Water Repellent) appliceras för att öka vattenavstötningen utan att nämnvärt påverka andningsförmågan.
Designintegration: I vissa applikationer kombineras TPU-tyg med ventilationsfunktioner som meshpaneler eller ventilerade sömmar för att förbättra andningsförmågan utan att kompromissa med huvudtygets vattentäta funktion.
Balansen mellan vattentäthet och andningsförmåga i TPU-tyg bestäms av TPU-skiktets tjocklek, närvaron av en mikroporös struktur, bastygets egenskaper och TPU-membranets vattenångpermeabilitet. Flexibilitet, tygskiktning och miljöförhållanden spelar också en roll för att finjustera denna balans för specifika applikationer. Genom att justera dessa faktorer kan tillverkare skapa TPU-tyger som uppfyller kraven från olika miljöer och användningsområden.
